Till Arzúa 13,5 km * Dag 4

Tidig morgon.

Gruppen samlad utanför hotellet Xaneiro till lite morgonbön. 

Bara att kämpa på i regnstället!

Det är inget vidare att klä sig i skyddskläder, men som väl var, så var det inte kallt.

Jag gick mestadels själv, men här hade jag stött på några ur gruppen.

Det blir så, än träffar jag på någon annan världsmedborgare, som jag gått och pratat med tyidigare, än går jag själv och börjar prata med nya. 

Vi har alla olika takt när vi går och när vi pausar.

Här är ingen höst, det är så grönt och fint, så.

Och fåglarna kvittrade.

En utav de oerhört vackra stenbroarna.....

Inne i staden Arzúa, hade bagaget anlänt till detta Albergue Ultreia. 

Att ha karta var ett måste. Där stod också dom statliga härbärgena utsatta.

Vid detta fina härbärge med stora sovsalar - blandat med män och kvinnor - fanns en beteckning att det skulle vara restaurang också.

Icke, sa Nicke, endast ett Café, men med en underbar Mari Carmen som fixade och donade, fanns Cafe con leche, öl, vin, smörgåsar.

Hit kom också mina vänner österrikarna, ett par som jag träffat tidigare, deras packning på bild.

Eftersom det hade regnat hela dagen och fortfarande regnade på kvällen, så hade jag ingen lust att gå ut och leta restaurang.

Jag fick allt ett sms från en del av gruppen, ifall jag ville möta upp dom på en restaurang, men jag tackade nej.

Jag läser i min dagbok hur cafélivet var på Ultreia. Ett gäng ungdomar kom för att spela något spel och alla mobiler och surfplattor åkte fram, drinkar beställdes och dom blev ganska så högljudda.

Tre Guardian Civil beställde pommes frites och tjejerna svärmade för dom.

Så kom en gammal farbror in med några plastpåsar i händerna. Lade upp några småpengar på bordet och beställde in ett glas vitt vin.

Alltså, ett glas vin kostade 1 Euro, ett stort glas öl 1,20, 1 pytteliten påse tacos 1,20.

Men det var alltid tyst i sovsalarna på härbärgena. Pilgrimer behöver sova redan kl 21.00!

Mina tankar denna dag:

Är du trög i magen, gå Caminon! Eller gå 2 mil om dagen hemma!

I mitt fall, halstabletter och allt mitt vandrande, finfin i magen.

Man minskar i vikt, dock inte jag, jag krävde mer mat än vanligt, så jag gick upp ett kilo.

Alltså, motion sköter om kroppen!

Och, tack och lov för stavarna!

Dom "drog" mig uppför backarna eller bromsade/släpade mig i nerförsbackarna, när jag inte stavade som vanligt.